De som växte upp under 1980-talet och var intresserade av spel hade oftast antingen Nintendos 8-bitarskonsol NES eller en Commodore 64 (C64) hemma. Vilken man önskade sig i julklapp eller till födelsedagen berodde nog mycket på vad ens vänner hade, så man kunde lånbyta spel med varandra. På C64:an lagrades dessutom spelen på vanliga billiga kassettband som man kunde köpa på närmaste bensinmack. Det var därför enkelt att kopiera spel av varandra. Att de knäckta och piratkopierade versionerna av spelen laddades in cirka tio gånger snabbare gjorde dem ännu mer attraktiva.

Commodore 64 – inte bara en spelmaskin

Till skillnad från NES är Commodore 64 så mycket mer än bara en spelmaskin. Det är en komplett dator med tangentbord och det inbyggda programmeringsspråket BASIC som är lagrat i ett ROM-chipp och därför alltid är inladdat i minnet så fort man slår på datorn. Därför var det många som började skriva små program i BASIC på C64:an. Till och med manualen till datorn uppmuntrade till att lära sig BASIC och den innehöll listningar med programkod som man kunde skriva in för att få en sprite att röra sig över skärmen eller musik att spelas.

Att utveckla spel på den här tiden krävde dock stort tekniskt kunnande, rätt kontakter och en utgivare som var villig att satsa pengar på ens spel. Idag är det betydligt enklare att göra spel och den retrovåg som har svept över världen har gjort det populärt för mindre utvecklare att själva skapa spel med en grafisk stil som påminner om den pixliga grafiken hos 8- och 16-bitarsspelen som de själva spelade som unga. Tekniska framsteg må ha sänkt tröskeln för vilka som kan utveckla spel idag, men det kostar fortfarande pengar och för en liten okänd indieutvecklare kan det vara svårt att skaka fram kapital. Lyckas man inte hitta någon som vågar satsa pengar på ens spelföretag kan man alltid ta ett företagslån via capcito.com eller liknande sajter.

Commodore 64 är världens mest sålda hemdator och man uppskattar att det såldes 17 miljoner exemplar av den, främst under 80-talet men även början av 90-talet. Ett par av de mest populära spelen till Commodore 64 var följande:

The Great Giana Sisters

Giana Sisters, som det kallades i folkmun, var en ganska skamlös kopia av Nintendos succéspel Super Mario Bros till konkurrerande spelkonsolen NES. Trots att spelet försvann snabbt från butikshyllorna så ägde i princip alla med en C64 på den tiden spelet som piratversion. Den legendariska musiken gjordes av den tyska kompositören Chris Hülsbeck, som senare kom att göra musiken till många spel på Commodore Amiga.

International Karate

International Karate är ett karatespel till Commodore 64 där man kan slåss två spelare mot varandra eller ensam mot en datorstyrd spelare. Det är utvecklat av System 3 som på sin tid var välkända för sina högkvalitativa spel på C64:an. De ligger även bakom spel som The Last Ninja-trilogin, Flimbo’s Quest, Vendetta och Myth. Senare kom även uppföljaren IK+ med tre karatekämpar samtidigt på skärmen.

Charmen med att spela tv-spel, playstation gärna genom att vara kopplad online är stor. Det ger oss snabba kickar och hjälper oss att vara sociala i en annan form. Det finns en rad faktorer som behöver stämma för att vi alltid ska kunna spela med gott samvete och se spelandet som kvalitétstid.

Den bästa speltillfället

Att ta hem vännerna eller spela online en helg där vi som unga varken behöver oroa oss för studier eller vi som vuxna inte behöver vakna till ett jobb dagen efter, är att göra spelandet bekymmerslöst. Playstation och andra märken är redan bra som de är, vid sidan av detta behöver vi en bra uppkoppling, tillbehör och ljud. Allt detta kan vi enkelt fixa genom att köpa och använda usb c kabel som tar oss vidare till bästa möjliga nästa steg. Det är lätt att sitta länge när det är roligt och då kan vi passa på att göra det med kvalité.

Vårt syfte påverkar utgången

Om vårt syfte med spelandet är att vara social i lagom dos där vårt spelande inte handlar om att vi försummar oss själva eller annat, där spelandet inte handlar om att trycka ner känslor och fly det verkliga livet, är att spela spel faktiskt något som är bra för oss.

Det är självklart att mindre barn kan behöva en reglering hemma med regler som skärmtid eftersom deras förmåga att prioritera inte är helt utvecklad. Detta bör vi dock göra genom att prata om båda sidorna av myntet. Varken villkorslös frihet eller totalförbud är något som gynnar människan i längden, vårt svenska syn som säger “lagom är bäst” kan vara ett koncept att följa som barn för att få till en bra grund inför vuxenlivet.

Det har visat sig att spelande vars syfte är att vara social eller bli en riktigt bra gamer ökar vår motivation samt även bäddar upp för att göra oss bättre kring övriga situationer som kräver lösningar. Våra sociala förmågor, sätt att tänka, hur vi närmar oss problem när vi spelar är också användbara utanför spelvärlden. Vi lär oss nya ord och begrepp, spel som oftast är på engelska blir ett naturligt verktyg för att vi ska kunna utveckla vårt språk.

Ett bra första spel

För den oerfarne som inte har spelat så mycket men gärna vill prova är spelet Rayman bra på så många olika sätt. Det är roligt, spännande och passar alla åldrar just för att även “våldet” i spelet baseras på den bästa av humor som ger många skratt. För alla som någon gång har spelat Super Mario och minns det med glädje, har Rayman på samma sätt stor potential för att bli denna generations nostalgiska komihåg-spel som vuxen.