Speldatorn Amiga 500

Under det sena 80- och tidiga 90-talet var Amiga 500 den dominerande hemdatorn som gällde för alla som gillade datorspel. När den lanserades, 1987, innebar den en smärre revolution eftersom den hade grafik och ljud på en nivå som inte ens flera gånger dyrare PC-datorer klarade av. Det var möjligt tack vare ett antal specialdesignade kretsar i Amigan som avlastade processorn.

Både spel och nyttoprogram

Till skillnad från den tidens spelkonsoler, som Nintendo 8-bitars, Super Nintendo eller Sega Mega Drive, var Amigan en fullfjädrad dator. Man kunde med andra ord inte bara spela på den utan även programmera, ordbehandla, skapa musik och egna konstverk i ritprogram som Deluxe Paint. Det fanns även en mängd nyttoprogram som filhanteraren Directory Opus, 3D-modellerings- och raytracingprogrammet Real 3D samt multimediaprogrammet Scala som var populärt inom tv- och videoproduktion. Dessa program kördes under Amigans operativsystem Workbench, motsvarande Windows till PC-datorerna.

Lätt att kopiera spel

Dagens datorer är inte bara många gånger kraftfullare än vad Amigan var utan dessutom betydligt mer energieffektiva, vilket märks på elräkningen. Ett annat sätt att sänka sina elkostnader på kan vara att byta leverantör till elbolaget Göta Energi eller annat passande alternativ för ens behov. Att emulera en Amiga kan numera göras till och med i en smartphone då dessa både är många gånger snabbare och drar mindre ström.

Men främst användes Amigan för att spela spel. Att det så lätt gick att kopiera spel från kompisarna på billiga 3,5″-disketter bidrog nog mycket till Amigans popularitet. Några av de populäraste spelen till Amigan var följande:

Superfrog

Superfrog är ett klassiskt plattformsspel med väldigt färgglad och ”cartoonig” grafik. Det utvecklades av Team 17 med svenska Andreas Tadic som spelets programmerare.

Lemmings

Lemmings var ett väldigt populärt pusselspel på Amigan. Det spelades med mus och gick ut på att guida ett självmordsbenäget lämmeltåg till utgången. Man kunde tilldela varje enskild lämmel en specifik uppgift. Om det var ett stup som de andra lämlarna riskerade att ramla ner för så kunde man placera en stopplämmel vid stupet och om man behövde komma ner en våning kunde man låta en annan lämmel gräva en tunnel ner genom marken.

James Pond 2: Codename RoboCod

James Pond 2: Codename RoboCod är uppföljaren till James Pond, i vilket man är en fisk som tar sig fram genom undervattensbanor. I James Pond 2, oftast bara kallad RoboCod, är man dock ovanför ytan till största delen då man har fått robotuppgraderingar av sin fiskkropp så man kan gå omkring på land. Som en del av den uppgraderade kroppen kan man även förlänga sin torso extremt långt, vilket gör att man kan greppa tag i taket ovanför sig och klättra omkring. Grafiken är även här väldigt färgglad och utnyttjar färgpaletten väl med de 32 samtidiga färgerna på skärmen som var möjliga på Amigan.

Spel på Commodore 64

De som växte upp under 1980-talet och var intresserade av spel hade oftast antingen Nintendos 8-bitarskonsol NES eller en Commodore 64 (C64) hemma. Vilken man önskade sig i julklapp eller till födelsedagen berodde nog mycket på vad ens vänner hade, så man kunde lånbyta spel med varandra. På C64:an lagrades dessutom spelen på vanliga billiga kassettband som man kunde köpa på närmaste bensinmack. Det var därför enkelt att kopiera spel av varandra. Att de knäckta och piratkopierade versionerna av spelen laddades in cirka tio gånger snabbare gjorde dem ännu mer attraktiva.

Commodore 64 – inte bara en spelmaskin

Till skillnad från NES är Commodore 64 så mycket mer än bara en spelmaskin. Det är en komplett dator med tangentbord och det inbyggda programmeringsspråket BASIC som är lagrat i ett ROM-chipp och därför alltid är inladdat i minnet så fort man slår på datorn. Därför var det många som började skriva små program i BASIC på C64:an. Till och med manualen till datorn uppmuntrade till att lära sig BASIC och den innehöll listningar med programkod som man kunde skriva in för att få en sprite att röra sig över skärmen eller musik att spelas.

Att utveckla spel på den här tiden krävde dock stort tekniskt kunnande, rätt kontakter och en utgivare som var villig att satsa pengar på ens spel. Idag är det betydligt enklare att göra spel och den retrovåg som har svept över världen har gjort det populärt för mindre utvecklare att själva skapa spel med en grafisk stil som påminner om den pixliga grafiken hos 8- och 16-bitarsspelen som de själva spelade som unga. Tekniska framsteg må ha sänkt tröskeln för vilka som kan utveckla spel idag, men det kostar fortfarande pengar och för en liten okänd indieutvecklare kan det vara svårt att skaka fram kapital. Lyckas man inte hitta någon som vågar satsa pengar på ens spelföretag kan man alltid ta ett företagslån via capcito.com eller liknande sajter.

Commodore 64 är världens mest sålda hemdator och man uppskattar att det såldes 17 miljoner exemplar av den, främst under 80-talet men även början av 90-talet. Ett par av de mest populära spelen till Commodore 64 var följande:

The Great Giana Sisters

Giana Sisters, som det kallades i folkmun, var en ganska skamlös kopia av Nintendos succéspel Super Mario Bros till konkurrerande spelkonsolen NES. Trots att spelet försvann snabbt från butikshyllorna så ägde i princip alla med en C64 på den tiden spelet som piratversion. Den legendariska musiken gjordes av den tyska kompositören Chris Hülsbeck, som senare kom att göra musiken till många spel på Commodore Amiga.

International Karate

International Karate är ett karatespel till Commodore 64 där man kan slåss två spelare mot varandra eller ensam mot en datorstyrd spelare. Det är utvecklat av System 3 som på sin tid var välkända för sina högkvalitativa spel på C64:an. De ligger även bakom spel som The Last Ninja-trilogin, Flimbo’s Quest, Vendetta och Myth. Senare kom även uppföljaren IK+ med tre karatekämpar samtidigt på skärmen.