Dear Esther – spelet som lade grunden till en hel genre

Dear Esther tillhör den kategori av spel som brukar kallas för walking simulators och anses av många även vara det spel som drog i gång hela denna genre. Det utvecklades av The Chinese Room 2008 och var ursprungligen en så kallad mod gjord i spelmotorn Source, som bland annat driver Half-Life 2 och Counter-Strike: Global Offensive. Året efter påbörjades dock utvecklingen av Dear Esther som ett fristående spel i spelmotorn Unity. Arbetet pågick under några år och i mitten av februari 2012 släpptes det slutligen kommersiellt till PC.

Se men inte röra

Vad som gör spelet unikt, och att det skiljer sig från konventionella spel, är bristen på interaktion. Det enda man gör i spelet är i princip att gå omkring och utforska miljöerna. Man kan inte plocka upp saker, trycka på knappar, lösa pussel eller liknande som brukar vara typiska för spel. En berättarröst följer spelaren genom spelet och hörs på vissa platser i spelvärlden för att föra storyn framåt.

När spelet kom ut hade inget liknande setts tidigare och efter Dear Esther släpptes det en rad liknande spel som också faller inom genren walking simulators. Bland dessa spel kan bland annat nämnas What remains of Edith Finch, Gone home, Firewatch och The vanishing of Ethan Carter som några av de mest kända titlarna i genren. Värt att nämna i detta sammanhang är även Everybody’s Gone to the Rapture från 2015. Spelet brukar kallas en spirituell uppföljare till Dear Esther och är utvecklat av The Chinese Room även det.

Dear Esther utspelar sig till största delen utomhus i en stor öppen värld och för att guida spelaren finns stearinljus utplacerade lite varstans längs vägen. Det saknas dock riktig utomhusbelysning i form av lyktstolpar och andra lampor, men det finns faktiskt ett fyrtorn med en rejäl strålkastare som är bra för att kunna orientera sig på ön. Ett annat bra och lysande riktmärke är den höga radiomasten med sin rödblinkande lampa som guidar spelaren fram till slutmålet.

Högre omspelningsvärde tack vare slumpen

Det hela börjar med att man befinner sig på en ö, som man senare får veta är en del av den skotska ögruppen Hebriderna, och man börjar genast utforska den. Efter hand hittar man små pusselbitar här och var och bilden av vad som har hänt börjar klarna, även om spelaren inte skrivs på näsan. Det handlar om fragment av brev som berättarrösten läser upp och som är skrivna till hans bortgångna fru Esther. En intressant spelmekanisk aspekt är att man kan få olika delar av breven upplästa varje gång man spelar, samt att vissa föremål slumpas för varje spelomgång. Ett rum kan alltså innehålla saker i första spelomgången som inte finns där i den andra.

Det finns även en del så kallade påskägg i spelet i form av sex spökgestalter som kan dyka upp maximalt elva gånger på olika platser i spelet. De flesta är dock svåra att upptäcka om man inte vet precis var och när man ska titta efter dem.